D fyller 40 i år (på juldagen, så det är en bit kvar) och det märks. Han dricker knappt nån alkohol längre, hans annars nästan svarta hår är allt mer uppblandat med vita strån, han sover inte särskilt mycket på nätterna och är uppe med tuppen varje morgon inklusive helgerna. Han somnar i soffan framför teven nästan varje kväll och tycker att det är underhållande att ta en kopp kaffe och läsa en tidning. Igår kom dödsstöten för hans ungdom… jag hjälpte honom att prova ut glasögon.
Tur var väl det, för de han själv valt ut fick honom att se ut som om han var 69 och inte 39. De var stora, lite halvrunda och helt fel för hans ansikte. Jag må inte vara något stilorakel, men jag vet iallafall vad man bör leta efter när det kommer till glasögon, då jag själv haft dem sen jag var 11 år. Något alla vana glasögonbärare vet, oavsett smak och stil, är väl i alla fall att man måste välja ordentligt, för de glasögonen man väljer får man sen dras med i minst 3-5 år nånting, kanske mer. Iallafall om man köper riktiga glasögon.
D har ett ganska litet, avlångt huvud och små ögon, så jag rekommenderade raka, lite fyrkantiga glasögon med en tunn ram. D är den sortens person som helst vill välja saker själv, han lyssnar i stort sett aldrig på vad jag säger och skulle hellre bära en riktigt skitful tröja han valt själv än en som är fin men som någon annan valt. Han är passionerat motsatt till att “vara som alla andra”. Men lyckligtvis lyssnade han på mig igår efter att han provat 30 glasögon som var raka motsatsen till det jag föreslog, och valde slutligen ett par jättefina glasögon från Armani, som dessutom var på rea.
D var 28 när vi träffades (fast han sa att han var 26… och jag var 18 men sa att jag var 22… men det är egentligen en helt annan historia!) och även om jag förstår att människor blir äldre så slog glasögonutprovningen liksom fast det i marken. D är numera medelålders. Och jag är nästan 30. Vad hände egentligen?
Lustigt ,ni är på väg att bli det vi redan är… medelålders !! Hälsa D välkommen i klubben!
”Men lyckligtvis lyssnade han på mig igår efter att han provat 30 glasögon som var raka motsatsen till det jag föreslog, och valde slutligen ett par jättefina glasögon från Armani, som dessutom var på rea.”
Jag läste 3D-glasögon istället för 30 glasögon och kunde inte riktigt få ihop det i skallen… ett gott skratt fick jag i alla fall när jag förstod hur jag hade rört till det!
”D var 28 när vi träffades (fast han sa att han var 26… och jag var 18 men sa att jag var 22… ” -> haha! Det var skoj!
jag kan inte fatta att du inte har fyllt 30, min dotter fyller 28 om en månad.
Jag beundrar dig fortfarande.
Mamma: Jag har framfort halsningen…
Anna: Vissa av dem sag ut precis som 3D-glasogon!
Eva P: Ja, den historian ar ett vant partytrick numera, de flesta tycker att det ar ganska lustigt hur vi ljog for varandra nar vi traffades… det roligaste ar att vi gjorde det flera ganger ocksa, det tog tre rundor, tre manader och bevis i form av vara pass innan sanningen kom fram. Men da var det for sent… vi var superforalskade!
Och jag ar verkligen ingen att beundra, tro mig!