Efter en ganska lång period av att bara komma överens, hade jag och D ett smärre gräl igår. Sakerna vi grälar om är verkligen patetiska. Oftast grundar det sig i att jag känner mig som en hemmafru, vilket verkligen irriterar mig då jag satsat hårt sen jag var tonåring på att inte fastna i nån kvinnofälla. Igår hörde jag inte av D under eftermiddagen (vi brukar höras varje dag och stämma av inför kvällen) så efter jobbet (jobbade över 1,5h) gick jag och handlade middag, kattmat och knallade hem.

Jag tog hand om katterna, lagade en middag bestående av ugnsgrillad lax med krossad potatis, kall citronsås och sallad. Mitt i matlagningen ringde D och berättade att han skulle spela tennis efter jobbet och att han skulle äta på jobbet. Tack för att du ringer och berättar det klockan åtta på kvällen.

Jag funderade på att slänga maten men det kunde jag inte med. Ställde mig och vek tvätt, plockade i och ur diskmaskinen, vek lakan och slängde in en ny tvätt. D kom hem. “Finns det nån mat över?”. Det gjorde det, trots att han ju skulle ätit på jobbet. Pucko. Han åt maten och borjade kolla på Australian Open på teve. Klockan var redan tio så jag gick och lade mig. D kom in och stängde av luftkonditioneringen. Jag bad honom sätta på den igen (han var ju inte ens i samma rum som mig, så ohyfsat) vilket han gjorde.

Jag läste lite i min bok. Hade jätteont i nacken så bad honom komma och massera den vilket han vägrade att göra. “Jag kollar ju på tennisen, tänk om det var SATC-maraton, du skulle aldrig komma och massera min nacke då, nej, jag tänker inte massera din nacke”. Så himla elakt! Så jag har jobbat i 11h, kommit hem och lagat mat och husfruat och allt han gjort är att jobba (i ca 8h), spelat tennis, ätit maten jag lagat och sen kollat på teve, och han kan inte ens göra en sån liten grej? Grälet var i full gång…

Så idag är jag trött, sov knappt igår för när vi väl börjat gräla försvann min sömnighet helt och hållet och jag låg vaken länge och tänkte på saker och ting.

Idag har chefen bestämt sig för att vi ska hålla min årliga arbetsutvärdering, av alla möjliga dagar. Känner mig inte direkt på topp för att fightas för ett gott betyg. Ibland säger chefen tanklösa saker och på fel dag kan jag känna tårar bränna bakom ögonlocken, måtte det inte vara så idag för jag vet inte om jag orkar stå emot.

Arabiska chefer ska alltid vara så tuffa. Min chef är en ganska resonlig man egentligen, men när det kommer till personal ska man “styra” inte “leda” inom den emirati-arabiska kulturen, och det arbetar han efter skoningslöst.

Min senaste utvärdering skedde för ett år sedan, strax innan min f.d. chef slutade. Som tur är hade jag framförhållningen att be min nuvarande chef närvara vid den utvärderingen så att han fick chans att ge medhåll. Jag fick en riktigt bra utvärdering av f.d. chefen vilken min nuvarande chef höll med om, och med tanke på min arbetsbörda det senaste året och allt jag åstadkommit, har jag inga planer på att acceptera ett lägre betyg än det jag fick för 2008.

Förr var ens årliga bonus länkad till betyget man fick i utvärderingen – ju högre betyg desto bättre bonus. De har inte betalat ut några bonusar på två år och har inte gjort några utvärderingar på ett år, så när vi nu behövt göra utvärderingar igen (hela processen har omlanserats med nya formulär och sånt) ryktas det om att det kanske är bonusdags igen, jag hoppas inte på nånting men oavsett vad man “får” för det så är det ju alltid bra att ha ett gäng höga utvärderingsbetyg att sitta på.

Tänk på mig klockan 12 svensk tid, för då sitter jag i chefens kontor i Dubai Mall (han har tre kontor) och blir utvärderad, med ett jobbigt gräl och ingen sömn i ryggen… hoppas han inte är för elak, för då börjar jag nog lipa.