Helgen som kommer skall gå i egoismens tecken, har jag bestämt. Jag ska bara göra njutbara, själviska saker som gynnar me, me, me…. Jag ska ligga vid poolen ett tag och slipa lite på mig själv, jag ska gå och shoppa (inget spännande, bara lite nödvändigheter), jag ska göra cocktails och vi ska beställa hem mat från en ny asiatisk restaurang och dricka vin till det. Så det så. Lyx & egoism. I like it.

Imorgon har jag ett ångestladdat möte under morgonen, egentligen är det busenkelt då det bara handlar om att jag ska ge feedback till en kontraktör på varför de inte vann två upphandlingar som jag avslutade i december förra året. Men direktören för kontraktören är en så otroligt obehaglig människa att jag inte ser fram emot det alls. Han lägger ord i munnen på mig och ska jämt hålla på och spekulera om att jag motverkar honom och hans företag. Han kan inte acceptera att det finns andra företag som ger oss bättre offerter både verksamhetsmässigt och ekonomiskt, utan om han inte vinner så är det definitivt en maskopi som motverkar honom personligen.

Han lägger så mycket känsla i allting hela tiden, jag har sagt åt honom att vara mer saklig och hålla sig till fakta, men det är han okapabel till. Han är säkert över 60 och jag känner mig oartig när jag måste spänna ögonen i honom och säga ifrån på skarpen, men han ger mig inte mycket val. Oftast när jag behöver träffa den här mannen ser jag till att ha en kollega med mig, då han har en ovana att efter våra möten spekulera i en massa jag sagt och sprida det vidare till alla som vill höra, vilket leder till en massa rykten som flyger hej vilt och som inte stämmer. Har jag ett “vittne” med mig kan de ju intyga att jag inte sagt alla de där sakerna.

Om han frågar mig om han vunnit upphandling X och jag säger “som du vet kan jag inte svara på det förrns upphandlingen är över”, börjar han le och säga “jag ser på dig att vi inte har vunnit, vem är det som vunnit då, är det företag Y?” och så upprepar jag igen “återigen, och som du vet, jag kan inte svara på såna frågor” och då säger han “aha, så det är företag Z, nu förstår jag”. Det finns liksom ingen logik i hans resonemang alls. Sen tar han sina slutsatser och berättar om dem för alla som vill höra, som om de vore fakta. “Ja, jag träffade Linda igår och hon berättade att företag Z har vunnit upphandling X”, vilket jag ju alltså inte alls gjort. Såna människor är farliga.

Imorgon är det dessvärre ingen kollega ledig så jag får träffa honom själv. Jag fasar för vad som komma skall. Jag tackade precis nej till hans årliga garden party för andra året i rad så han är säkert skitsur nu och har en massa nya konspirationsteorier att delge. Jaja.

Till de godare nyheterna hör att vårt hus i England blev uthyrt bara två dagar efter att det blivit tillgängligt. Den nuvarande hyresgästen flyttar ut i mitten av mars och de nya betalade depositionen i söndags och flyttar in nån dag efter att nuvarande hyresgästen drar, så nu är det i stort sett helt säkert att vi inte får nån tom tid i huset. Jätteskönt att kunna lita på att hyran kommer in, den är dessutom nästan tusen kronor mer per månad nu än innan, gott!

Davids mamma har precis genomgått en hysterektomi (heter det så i Sverige också? Man tar ut hela livmodern) då hon haft en snörig cysta stor som en mindre fotboll inuti sig. Så läskigt, men operationen gick bra så det är vi tacksamma för. Hon är i god form, D’s mamma, men ändock över 65 år gammal så kanske inte purung längre.

Har nu druckit upp min kopp apelsinte så jag ska gå och vika tvätt tillsammans med D och sedan hoppa i säng med min nya bok och en varm katt eller två. Adios!