När vi kommit hem efter vårt äventyr och hållt på i någon timme med att diskutera Sverige-planer och researcha saker på nätet, skulle jag baka havrekakor åt D. De amerikanska havrekakor (118 kcal styck!) med mandlar och russin i som jag bakade för flera veckor sedan blev väldigt populära – D sa att de är de godaste havrekakor han nånsin ätit. Så jag tänkte baka en sats som han kunde snacksa på medans jag nu är borta i Jordanien och Sverige.

Det var då vi upptäckte att vi fått en smärre invasion av små odjur som knappt gick att se med blotta ögat. En liten gubbe klev över vaniljsockret (som jag idiotiskt nog inte förvarat i en burk med lock, det var puckat eftersom vi ju har permanent rötmånad här nere i öknen) vilket fick mig att lite panikartat riva ut hela skafferiet, och det visade sig vara en kartong med kli som var källan till insektsinvationen.

Det fanns inget annat vi kunde göra förutom att dra ut varenda grej i skafferiet, sanera det, slänga allt som inte var förvarat i en förslutningsbar burk (de hade inte lyckats tränga sig igenom burkarna nämligen) alt. var oöppnat och sen torka av allt vi ställde tillbaka. Detta fick vi göra med två skafferi-skåp samt vårt kryddskåp (som visserligen inte var infesterat, men det var ju lika bra att städa ur det också, you never know).

Detta tog nästan två timmar (man måste ju vara väldigt, väldigt noggrann, jag med min milda bakterieskräck är ännu noggrannare!) och vi var inte klara förrns vid åtta. Det sista jag kände för just då var att gå ner till poolen och simma i 45 minuter enligt mitt motionsprogram, men vet ni vad?

Vi gjorde det ändå! Vi tvingade oss själva att gå ner!

Dock gjorde vi det lätt för oss och beställde hem lite mat innan vi gick, som anlände precis när vi kom tillbaks från poolen (vem orkar ställa sig och laga middag kl. 21 liksom). Det tycker jag vi var värda! Nudlarna jag beställde blir ungefär 150 kcal mindre än min ‘maxgräns’ för middag vilket ju är jättebra.

Nu känner vi oss båda väldigt duktiga.

Som alltid när jag går in i nånting nytt så blir jag som helt besatt utav det. Efter ett tag mattas entusiasmen av. Jag hoppas innerligt att det inte blir så med vikten.

Vikten har ju iallafall gått ner hittills. Det kan bero på många orsaker – jag tror knappast att det är 1,5kg rent fett som försvunnit på en vecka. Jag tänker att om jag gått ner igen nästa vecka och igen veckan efter det – oavsett hur mycket eller lite – ja, då kommer jag tro på det. Då kommer jag lita på att det fungerar. Tills dess så ska jag forsätta räkna kalorier, följa motionsplanen och göra allt annat viktklubben säger åt mig att göra.

Jag tänker inte ge upp iallafall. Jag MÅSTE gå ner i vikt. Jag vill inte bli orolig så fort jag får smärta i i vänster bröstkorg, jag vill inte undvika nöjen och situationer där jag tror att min vikt kan bli ett problem, jag vill inte SKÄMMAS för mig själv!

Jag vill klä mig i de kläder som är finast, inte bara de som passar. Jag vill kunna springa och röra mig fritt utan att andas som en 90-åring. Jag vill vara bekväm och frisk och glad. Jag vill inte se folks besvikna, skamsna eller skadeglada blickar när vi träffas. Jag vill inte vara ”den tjocka tjejen”, jag vill vara JAG.

Fettet ska bort!

-1,5kg.

Trehundratusen kilo kvar. Men ändå! Låt oss hoppas att det inte är flux bara…

På middagsmenyn igår stod det laxsallad med avokado och nypotatis. Det var mycket gott. Bara 425 kalorier per portion. Efter maten imponerade jag på D genom att själv gå ner till poolen och simma ca 1,500m (D orkade inte). Jag var astrött efteråt, jag simmar sällan mer än 1,000m. Det kändes verkligen som om armarna skulle gå av. Unnade mig en ruta mörk choklad när jag kom upp igen (jag har PMS, ha förbarmelse!), ca 27 kalorier.

Jag har blivit nästan helt besatt av att räkna kalorier. Jag väljer mat från smörgåstantens lilla vagn på jobbet som jag vet att jag enkelt kan räkna ut kaloriantalet på. Inget mer arabiskt bröd med zataarkrydda, istället blir det ciabatta (249 kcal) med ett pålägg som finns med i viktklubbens lista, typ kalkonskinka eller ost.

Det jag verkligen gillar med viktklubben är deras princip att man får äta vad man vill, så länge man tränar samtidigt och tänker på hur mycket man äter och hur ofta – och självklart håller sig inom maxnivån på kalorier de satt för en (det är individuellt beroende på vikt, ens vikthistoria, hur mycket/lite man rör på sig etc.) samt försöker följa deras rekommenderade nivåer för fördelning av protein, fett och kolhydrater.

Igår när jag och D skulle göra nypotatissalladen (som vi åt med laxen) blev det ganska uppenbart hur fel vi gjort med portioner tidigare. Jag vägde upp 300 gram nypotatis på matvågen enligt receptet för 2 portioner. Det blev 4 stycken nypotatisar. Jag och D tittade på varann i chock. Hur ska vi bli mätta på det här? Hade vi lagat mat utan recept hade vi lätt hystat i säkert 8 nypotatisar – de är ju jättesmå liksom.

Men när vi delat varje potatis i fyra bitar, kokat dem och blandat ihop dem med tomater, gurka, avokado, rödlök samt lite citronsaft, salt och peppar så var ändå hela salladsskålen full. Det räckte gott och väl till oss båda, med tanke på att vi åt en laxfilé och en bit grovt bröd till också.

Min poäng är att hade vi inte vägt maten till punkt och pricka hade vi kanske ätit dubbelt så mycket sallad. Nu är ju själva salladen inte jätteonyttig men ni fattar poängen. Att väga sin mat gör verkligen skillnad, för ögonen är liksom alltid hungrigare än vågen. Eller nåt!

Jag och D har varit väldigt imponerade över hur god maten varit som vi lagat hittills. Lammspetten var fantastiska, kycklingen med linsröra mycket god, laxsalladen igår också super. Ikväll blir det ugnsbakad kyckling med citron och salvia, vilket ju låter jättegott.

Ikväll är det också invägning för första gången sen jag gick med i viktklubben. Jag vet att det kanske inte blir något resultat alls då jag ju bara hållt på i en vecka, men samtidigt är jag lite orolig för att ett negativt resultat gör att jag tappar motivationen. Vi får hoppas på att något halvkilo försvunnit iallafall!

Hittills har det varit löjligt enkelt att följa viktklubbens rekommendationer. Jag äter som vanligt och hamnar ändå ca 500-600 kalorier under deras rekommenderade maxnivå varje dag. Som jag vetat hela tiden så äter vi inte dålig mat. Vi äter hälsosamt, inga feta såser, mycket grönsaker och smalt protein som fisk och kyckling. Det är nog snacksandet som är boven (och för lite motion). Men så länge jag stillar snacksbehovet med en ruta 70%-ig choklad så kan jag hålla mig bekvämt inom viktklubbens ramar.

Tids nog så kommer viktklubben att dra ner på de tillåtna kalorinivåerna och det är väl då jag får göra om lite – mest kalorier äter jag nog på jobbet, då jag köper frukost & lunch varje dag och därmed inte har total kontroll på näringsvärdet. Får nog bli lite mer organiserad och ta med mig hemlagad mat istället så jag kan hålla nere kalorierna. Men än så länge är det lugnt.

Jag har hållt mig till motionsschemat – jag och D var nere och simmade i poolen igår. Jag har inte simmat på ett tag. Det var riktigt gött, armarna värkte efteråt och jag somnade som en sten (blev ju dock uppväckt ganska snart efteråt).

Idag är “vilodag”, imorgon är det dags för nästa motionspass.

Ska bli intressant att se om det här har nån effekt på min vikt – skall väga mig igen nästa vecka. Det känns inte som om jag gör något som är särskilt annorlunda mot mitt normala liv. Men trots det ska jag naturligtvis ge det hela ett ordentligt försök!

Jag har gått med i viktklubb.aftonbladet.se för att underlätta med min viktminskning. Jag är inte dum i huvudet och tycker mig därför förstå principen bakom viktnedgång – äta bättre och motionera mer. Men det jag har lite svårt med är att uppskatta hur pass bra/dåliga vissa livsmedel är, särskilt när alla livsmedel inte är markerade med ingredienser och näringsinnehåll här nere som de är i Europa, samt att styra upp hur mycket jag behöver motionera i relation till hur/vad jag äter.

Det är nog bra också att få översikt över vad man äter – jag förde matdagbok ett tag men det räknar ju inte ut kalorier. Sen tycker jag om viktklubbens funktion att hitta recept inom vissa sökramar (typ snabblagat, billigt, bra för hjärtat osv.) och att de skapar en inköpslista åt en baserad på recepten man väljer, som dessutom är kategoriserad under ’frys’, ’frukt & grönt’, ’kyldisk’ osv. Himla käckt.

De lägger upp ett motionsprogram åt en beroende på vilka motionsformer man gillar (jag valde simning som nr 1, promenad nr 2, roddmaskin nr 3) och hur pass bra/kass i form man är. Allt som allt tycker jag det är ett smart program, som verkligen försöker göra ens liv mycket enklare!

Jag har varit med en gång förut, mamma köpte mig ett 3-månaders abonnemang till mig, men min inspiration försvann (jag hade ingen våg så kunde inte följa framgången). Förhoppningsvis funkar det den här gången. Viktklubben hävdar att jag kan nå mitt slutmål den 11:e juli nästa år, om jag följer deras råd. Det vore för jäkla gött!

Jag har ju alla förutsättningar att lyckas – gratis tillgång till pool & gym mellan 06-22.30 varje dag, en våg som visar rätt siffor (slängde den gamla), en matvåg (nyss inköpt), jag är relativt ung, jag har en peppande sambo/mamma/bästa vän osv…. Jag SKA klara det!

Naturligtvis ska jag uppdatera här om mina framgångar/motgångar. Bring it on!

Den nya vågen som jag och D köpt var knäpp från början. Den visade att jag vägde 10kg mindre än vad jag vägde på mammas våg hemma i Sverige, och flukterade med något kilo hit och dit. Jag tecknade ner vikten som den oftast landade på som min startvikt på ’projekt viktminskning’. Igår kväll skulle jag väga mig igen (min nya regim är att väga och mäta mig en gång i veckan för att notera eventuella resultat). Jag kände på mig att jag kanske gått ner lite och såg fram emot att bli sporrad av ett positivt resultat.

Vågen var fräck nog att föreslå att jag gått upp mer än 5kg på en vecka. Tack för den! Jag måste ställt mig på den där jäkla vågen 15 gånger igår och den visade ibland att jag gått upp 2kg och ibland 5kg, en gång visade den samma vikt som förra veckan och en gang ett kilo mindre. D hade enligt vågen gått upp 2kg – detta på en vecka då vi om vi inte gått ner åtminstone borde stannat på samma vikt som innan, då vi ätit jättebra och varit noggranna med att inte fuska. Vilket totalfiasko!

D försökte få mig att inte fästa mig så mycket vid detta, men jag måste ha en våg jag kan lita på. Jag skiter i om den visar exakt rätt vikt, så länge den visar hur mycket jag gått ner eller upp ordentligt. Att se vikten dala kommer att bli en enorm sporre för mig, och jag behöver verkligen den sporren. Jäkla dumma våg! Jag får helt enkelt köpa en ny i helgen eller nåt. Jag är jättebesviken! Nu har jag ju ingen aning om hur jag egentligen gjort ifrån mig den här första veckan och om vår stränga kost gjort nån skillnad eller inte. Fan också.