Efter en superhurtig dag – frukost på Costa, arbete större delen av dagen, ärenden hos optikern, fått ögonbrynen trådade, handlat mat och mött upp med D – åkte jag hem och lagade dim-sum dumplings för första gången i mitt liv.

Fick ett galet dim-sum-sug i veckan och letade rätt på ett recept, som jag spenderat större delen av veckan att handla ingredienser till.

Ikväll blev de små bollarna gjorda, och förutom bristen på vana när det kommer till att fästa ihop degen och få till storleken på dem (de sväller ju när man tillagar dem!) så blev de fantastiska! Jag och D svullade i oss allihop tillsammans med lite kinesiska rester från en take-away häromdagen.

Jag och D bestämde oss för att fokusera på smak snarare än utseende, då det ju var vårt första försök, och det lyckades vi verkligen med! De såg ut som små hjärnor men smakade himmelskt. Hela köket doftar sesamolja nu, men det finns ju värre saker ett kök kan dofta av

Här kommer receptet för er som också vill testa. Det är enkelt, inga komplicerade moment, men det tar lite tid. Fläskfärsen går ju att byta ut mot kycklingfärs eller hackade, råa räkor, whatever you fancy (jag ska prova räkor härnäst!):

Ca 20 dim-sums beroende på storlek (gör dem så små som möjligt)

Deg

• Ca 3dl vetemjöl
• Kallt vatten

Fyllning

• 300g fläskfärs (jag använde mager färs, helt okej)
• ca 1cm ingefära, skalad och riven eller fint hackad
• 2 vitlöksklyftor, finhackade eller pressade
• ca 2cm färsk röd chili, finhackad
• ca 10cm  purjo, finhackad
• 2 msk soja (lätt)
• 1 msk sesamolja
• Salt & peppar efter smak

Gör så här:

• Ställ en större kastrull på spisen och koka vatten, kastrullen ska nästan vara full. Alt. sätt igång en ångkokare eller förbered en bambuångkokare om du har en sån.
• Blanda samman alla ingredienser till fyllningen i en bunke och rör om ordentligt så att allt blandas. Låt stå medans du förbereder resten.
• På ett rent bakbord, stjälp upp mjölet och bilda en liten “skål” utav mjölet som du sedan häller lite vatten i, några matskedar i taget.
• Blanda ut mjölet med vatten tills det blir en deg som du kan knåda i någon minut. Knåda inte för länge (det är inget bröd!). Jag gissar att du använder ca 1-1,5dl vatten, men det beror nog på mjölet.
• Dela upp degen i 3-2 delar och kavla ut den så tunn som möjligt.
• Skär ut bitar av degen, ett litet dricksglas blir nog lagom som form.
• Klicka på fyllning i de utskurna bitarna, så mycket fyllning du får plats med för att också kunna vika igen “paketen”.
• Det finns en massa olika viknings-tekniker, sök efter en på youtube som du tycker verkar bra. Viktigt är dock att det inte finns några hål och att det inte blir för tjock deg, till exempel vid “vikningarna”.
• Lägg degbollarna i kokande vatten. När de flyter upp till ytan, koka i 5 minuter och lyft sedan ur – de är klara! Om du ångkokar dem ska de vara inne i ca 8 minuter.

Ät och njut genom att äta med pinnar och dippa dem i lite soja eller nån käck chilisås!

Så här fina blev inte mina…

Jag har haft en fin helg, vilken inkluderade två av mina favoritaktiviteter – middagsbjudning samt shopping.

Jag kom på ganska nyligen att jag verkligen tycker det är roligt att bjuda hem folk på middag. Entertaining, kan man väl kalla det. Jag har inte riktigt reflekterat över det förut men jag insåg att det verkligen är nåt jag tycker om att göra. Allt är roligt – att planera vad man ska bjuda på, handla ingredienserna, putsa ens hem, duka lite finare än vanligt, planera tillagningen av maten, försöka vara effektiv och ha det mesta gjort innan gästerna kommer, laga nåt gott och lite annorlunda, och så vidare.

Det är inte roligt när allt går åt helvete – när köttet bränns vid, grönsakerna kokar till oigenkännbarhet och den fluffiga pajen ligger som en klistrig och tjock klump längst ner i pajformen. Men när det gått åt helvete några gånger så brukar man kunna undvika de allra värsta fällorna och de flesta middagsbjudningar blir helt plötsligt tillagade utan så många problem. Man får in lite rutin och har ett gäng paradrätter som man skulle kunna laga till perfektion med båda händerna bakbundna, som man alltid kan falla tillbaka på.

Jag tycker också det är kul att laga ny mat och bjuda på grejer som verkligen uppskattas, som hembakat bröd eller en egenhändigt lagad paj i all sin enkelhet. Folk brukar uppskatta när man verkligen försökt laga en riktigt god måltid och särskilt det där lilla extra, som att göra sin egen vaniljsås på riktig vaniljstång (busenkelt!) eller att bjuda på hembakade muffins till kaffet.

Det är inte alls så att jag skulle bli besviken om jag fick Ekströms marsánsås till äpplepajen, absolut inte – jag är ingen matsnobb på det viset. Ibland är halv/helfabrikat det enda rätta, vilket alla som vistats hemma hos mig och D vet, då vi ju har tacokväll kvarje torsdag..! Det enda vi gör är att steka kött och hacka grönsaker, på sin höjd kanske svänga ihop en guacamole. Bröd, skal, sås etc. köper vi glatt i ett Old El Paso-paket.

Det jag menar är mer att jag tycker det är väldigt roligt att göra såna där små saker, när det finns tid och lust, att röra ihop ingredienser med lite kärlek och servera det. Folk blir oftast väldigt nöjda med att bli serverade hemlagat, trots att det kanske är lite snett, vint och en aning för salt. Och har man bara tid på sig så är hela processen väldigt njutbar – för mig iallafall.

Tjusiga små rätter är inte riktigt min grej, jag föredrar att slänga ihop en massa saker i en gryta, krydda efter smak och hoppas på det bästa. Jag gillar rustik mat och jag är utomordentligt dålig på att följa komplicerade recept – jag höftar hellre i lite grejer än att hålla på att mäta och skiva och väga. Rör ner lite kärlek, lite glädje och mycket aromat och paprikapulver! Ibland smakar det asäckligt, ibland blir det en formidabel succé.

Jag har ingen jättetalang för matlagning, men som med mina andra hobbies så försöker jag ändå, för att jag tycker det är roligt. Jag är inte särskilt bra på att måla heller, till exempel, men jag målar på iallafall. Jack of all trades, master of none.

I helgen hade vi några kompisar till D på besök och det föll till mig att ordna allt eftersom kompisarna skulle komma hem till oss tillsammans med D när han slutade jobbet vid åtta nånting i lördags, så det fanns inte direkt tid för honom att göra så mycket mer än att handla samma morgon (don’t worry, jag lämnade disken åt honom också – jag har inte totalt kapitulerat till hemmafrugenen).

Jag lagade grillade kycklingbröst med dragonsås och gammal hederlig potatis, serverat med en enkel grönsallad. Jag tänkte att stora män behöver rejäl mat, liksom. Sen gjorde jag äpplepaj med vaniljglass till efterrätt. De slukade pajen som om de inte alls precis alldeles nyss ätit varsin jättetallrik med mat. Kan tänka mig att singelkillar som bor på korridor inte direkt äter hemlagad äpplepaj varje dag, kanske. Den smakade bra, trots att vi fick äta den med glass för laktosintoleranta då D är helt oförmogen att läsa etiketter på saker han handlar.

Ja, innerst inne ligger det nog inte bara en hemmafru och dammar utan även en matmamma. Jag älskar att utfodra, att laga ihop nåt och sen se det slukas av hungriga människor. Kanske borde jag skippa karriären inom fastighetsbranschen och satsa på att bli bambatant istället? Eller kanske skaffa mig ett fotbollslag med ungar att förse med mat?

Hursomhelst så kan jag lova er att det kommer att bli många middagsbjudningar när vi flyttar hem till Sverige och är omgivna av lämpliga offer. Familj, släkt och vänner kommer att få äta mina kulinariska experiment, vare sig de vill eller inte. Där har ni nåt att se fram emot!

Dagens middag: Ugnsstekt bergtunga, ugnsstekt potatis och hemmagjord mangosalsa.

Casper chillade i soffan. Så här satt han tills han somnade… sittandes!