Min nya chef och jag fortsätter vårt hittills harmoniska förhållande. Nya chefen har egentligen inget med min industri att göra utan är generell businessexpert – hans grej är management consulting. Jag misstänkte att han nog inte skulle förstå sig på min industri och att jag och min kollega, som numera utgör hela förvaltningsteamet då mina andra kollegor också ska sluta, skulle bli bortprioriterade bland nya chefens ganska stora avdelning med konsulter.
Men icke. Nya chefen är totalfokuserad på mig och min kollega och har med sin management-expertis räknat ut att vi har störst chans att växa på riktigt. Min chef har stora planer för tillväxt inom vårt område, vilket naturligtvis är jättekul. Vår industri kommer att vara värd ca 14 miljarder dollar i Mellanöstern år 2014, så det är nog rätt tänkt.
Allra roligast just nu är att han är eld och lågor över alla de idéer jag haft till förbättringar inom vårt arbetssätt. Ni kanske minns att jag av ren uttråkning skapade ett förslag på förbättringar med en liten projektplan, som jag skickade iväg till min f.d. chef i september förra året, bara för att ha något att göra? Min f.d. chef tyckte förslagen var bra men kom ju aldrig till skott när det gällde att genomföra dem. Han ville ha ett möte med hela avdelningen som jag erbjöd mig att organisera. Han ville organisera det själv, men gjorde det aldrig, trots flera påminnelser från mig. Så det hela rann ut i sanden.
Nya chefen är dock som sagt helt inne på min linje och det tog honom ungefär en vecka att få igång i stort sett alla mina förslag. Och det är ju kul att äntligen få lite erkännande för att jag faktiskt hade en poäng i vad jag observerat och föreslagit.
Min nya chef är på grund av sin bakgrund också väldigt ”in tune” med ”corporate culture”. Min arbetsgivare var fram till något år sedan ett partnerskap, och det ledde till en ganska särskild kultur på firman. Nu är vi uppköpta av en amerikansk gigant och det har tagit lång tid för ledningen att vänja sig vid att tänka ”corporate” och inte ”partnership”. En corporate struktur handlar ju mycket mer om hierarki, att delegara ansvar och att leverera åt aktieägarna, och ett partnerskap om många och långa diskussioner, personliga beslut och personlig vinning för partners. Så det är lite av en kulturkrock, kan man säga.
Men jag har alltid arbetat för ”corporate” arbetsgivare tidigare, så när min nya chef försöker utbilda oss alla i det tänket, känns det för mig som om någon äntligen pratar mitt språk.
Min nya chef pratar om väldigt logiska och tydliga saker och jag förstår hans vision helt och hållet. Vi har haft flera möten där han och jag i flera timmar diskuterat firman, min industri och mina observationer kring alltihop. Det är precis som om han stuckit ett USB-minne in i min hjärna och laddat ner allt jag nånsin tyckt och tänkt om min arbetsgivare. Jag har inte hållt tillbaka någon kritik. Nya chefen ville ha ärlig feedback, och det har han fått.
Och nu ska det förbättras. Både jag och min kollega Chris är taggade att förbättra och förnya. Vi ska nå nya höjder och bli absolut bäst på allt vi gör. Något vi redan är, om vi får säga det själva, men inte riktigt har marknadsfört väl nog.
Nåja. Kanske inte så intressant för er, men det här är som en rullgardin som plötsligt vevats upp för mig. Min nya jobbvärld är ljus, klar och tydlig. Finally!
Något annat som är extra roligt är att min nya chef är noga med att belöna anställda med befodringar och lönehöjningar, där det är befogat. Han har befodrat flera ur sitt originalteam flera gånger på bara några år. Så självklart hoppas jag på att den senaste månadens positiva samtal med honom leder någon vart nån gång i år. Jag vet ju att jag antagligen kommer att sluta nån gång under 2012, men det vore ju gött att bli befodrad innan det händer och få med det på CV:n.
Som jämförelse så kan jag berätta om min f.d. chef, som fick en förfrågan i november förra året om han ville befodra någon i teamet eller höja några löner. Jag och kollegan fick nyss reda på (via en annan kollega) att vi inte kommer att få någon befodran eller lönehöjning när det annonseras i januari, eftersom min f.d. chef aldrig svarade på förfrågan. Jag vill inte döma f.d. chefen allt för hårt, men ärligt talat, man är inte en bra chef om man missar nåt sånt bara för att man ”inte hade tid” och var ”stressad”. För stressad för att befodra dina egna medarbetare? Nej, det är banne mig inte ett skäl.
Nu hoppas vi på förändring och förbättring.