Homeward bound!

Written by Eponine on januari 24th, 2012

Nu är det snart dags! Inatt går planet hem till kära Götet, via Amsterdam. Jag ser verkligen inte fram emot att vara på resande fot i 12h men det ska bli fantastiskt skönt att få komma hem. Jag har hållt på att förbereda i stort sett hela veckan. Tvättat kläder, gjort ärenden, shoppat upp mig på strumpor och strumpbyxor.

Det är så mycket roligt på g just den här resan. Jag ska bo hemma hos mamma och H, som flyttade till ny lägenhet för något halvår sen. Den ligger i huset mittemot där de bodde förut, så det var ingen lång flytt. Men jag har ju inte varit hemma sen i juni, så jag har inte sett hur de bor ännu. Om ryktena stämmer har de numera både utsikt över hamnen och ett gästrum, vilket betyder att jag inte behöver sova på soffan. Yay!

På torsdag reser jag till London, där jag möter upp med finaste S som anländer från Stockholm där hon befinner sig på jobbuppdrag. Vi har redan styrt upp en massträff med vänner och bekanta på torsdag kväll, och har utöver det en 30-årsfest och eventuellt en middag inplanerad med fler vänner. Ser så fram emot att återvända till staden som var mitt hem i 8 år. Har inte varit där sen vi lämnade England för Dubai 2007. Det är snart fem år sen!

Och efter det följer nästan två veckor av avkoppling och umgänge i älskade Göteborg. Jag längtar så efter min familj och mina vänner och att få umgås och hänga med dem. Jag har också flera möten uppstyrda nu med nyckelpersoner som eventuellt kan hjälpa min framfart på arbetsmarknaden därhemma, inklusive två intervjuer. Det ska bli spännande.

Åh, jag längtar. Har jättemycket att göra på jobbet i dag och ska dessutom hinna med frisören i eftermiddag, en tid hos skönhetssalongen, en manikyr samt att packa min resväska innan det bär av till flygplatsen runt midnatt, men det borde gå bra. Tiden kommer åtminstone gå fort!

 

Skön fredag

Written by Eponine on januari 20th, 2012

Nu har Vivi och Markt åkt hem, efter en fartfylld vecka i Dubai. De hann med att göra ganska mycket, vilket var bra då de hade en del att ta igen från förra gången, eftersom Mark blev sjuk då. Men denna veckan lyckades han hålla sig frisk, och vi hade det jättemysigt tillsammans. Vi kommer väldigt bra överens alla fyra så det är alltid roligt att umgås.

Efter att Vivi och Mark stack nån gång vid lunchtid idag, har jag pratat med S hemma i Götet och vi har äntligen bokat vårt hotell i London. Skönt att få det fixat! Lite av en slump blev det ett hotell på samma gata som vi bodde på när vi först flyttade till London tillsammans år 1999… det ska bli kul att se sig om i våra gamla kvarter. Och det ska bli fantastiskt kul att träffa alla vänner och bara vara i London ett par dagar. Håller på att försöka styra upp lite umgänge nu. Hoppas det klaffar med alla!

Nu ska jag och David iväg och käka middag och gå på bio – Thomas Alfredssons nya film ‘Tinker Tailor Soldier Spy’ ska det bli. Mysigt!

 

Min nya chef och jag

Written by Eponine on januari 16th, 2012

Min nya chef och jag fortsätter vårt hittills harmoniska förhållande. Nya chefen har egentligen inget med min industri att göra utan är generell businessexpert – hans grej är management consulting. Jag misstänkte att han nog inte skulle förstå sig på min industri och att jag och min kollega, som numera utgör hela förvaltningsteamet då mina andra kollegor också ska sluta, skulle bli bortprioriterade bland nya chefens ganska stora avdelning med konsulter.

Men icke. Nya chefen är totalfokuserad på mig och min kollega och har med sin management-expertis räknat ut att vi har störst chans att växa på riktigt. Min chef har stora planer för tillväxt inom vårt område, vilket naturligtvis är jättekul. Vår industri kommer att vara värd ca 14 miljarder dollar i Mellanöstern år 2014, så det är nog rätt tänkt.

Allra roligast just nu är att han är eld och lågor över alla de idéer jag haft till förbättringar inom vårt arbetssätt. Ni kanske minns att jag av ren uttråkning skapade ett förslag på förbättringar med en liten projektplan, som jag skickade iväg till min f.d. chef i september förra året, bara för att ha något att göra? Min f.d. chef tyckte förslagen var bra men kom ju aldrig till skott när det gällde att genomföra dem. Han ville ha ett möte med hela avdelningen som jag erbjöd mig att organisera. Han ville organisera det själv, men gjorde det aldrig, trots flera påminnelser från mig. Så det hela rann ut i sanden.

Nya chefen är dock som sagt helt inne på min linje och det tog honom ungefär en vecka att få igång i stort sett alla mina förslag. Och det är ju kul att äntligen få lite erkännande för att jag faktiskt hade en poäng i vad jag observerat och föreslagit.

Min nya chef är på grund av sin bakgrund också väldigt ”in tune” med ”corporate culture”. Min arbetsgivare var fram till något år sedan ett partnerskap, och det ledde till en ganska särskild kultur på firman. Nu är vi uppköpta av en amerikansk gigant och det har tagit lång tid för ledningen att vänja sig vid att tänka ”corporate” och inte ”partnership”. En corporate struktur handlar ju mycket mer om hierarki, att delegara ansvar och att leverera åt aktieägarna, och ett partnerskap om många och långa diskussioner, personliga beslut och personlig vinning för partners. Så det är lite av en kulturkrock, kan man säga.

Men jag har alltid arbetat för ”corporate” arbetsgivare tidigare, så när min nya chef försöker utbilda oss alla i det tänket, känns det för mig som om någon äntligen pratar mitt språk.

Min nya chef pratar om väldigt logiska och tydliga saker och jag förstår hans vision helt och hållet. Vi har haft flera möten där han och jag i flera timmar diskuterat firman, min industri och mina observationer kring alltihop. Det är precis som om han stuckit ett USB-minne in i min hjärna och laddat ner allt jag nånsin tyckt och tänkt om min arbetsgivare. Jag har inte hållt tillbaka någon kritik. Nya chefen ville ha ärlig feedback, och det har han fått.

Och nu ska det förbättras. Både jag och min kollega Chris är taggade att förbättra och förnya. Vi ska nå nya höjder och bli absolut bäst på allt vi gör. Något vi redan är, om vi får säga det själva, men inte riktigt har marknadsfört väl nog.

Nåja. Kanske inte så intressant för er, men det här är som en rullgardin som plötsligt vevats upp för mig. Min nya jobbvärld är ljus, klar och tydlig. Finally!

Något annat som är extra roligt är att min nya chef är noga med att belöna anställda med befodringar och lönehöjningar, där det är befogat. Han har befodrat flera ur sitt originalteam flera gånger på bara några år. Så självklart hoppas jag på att den senaste månadens positiva samtal med honom leder någon vart nån gång i år. Jag vet ju att jag antagligen kommer att sluta nån gång under 2012, men det vore ju gött att bli befodrad innan det händer och få med det på CV:n.

Som jämförelse så kan jag berätta om min f.d. chef, som fick en förfrågan i november förra året om han ville befodra någon i teamet eller höja några löner. Jag och kollegan fick nyss reda på (via en annan kollega) att vi inte kommer att få någon befodran eller lönehöjning när det annonseras i januari, eftersom min f.d. chef aldrig svarade på förfrågan. Jag vill inte döma f.d. chefen allt för hårt, men ärligt talat, man är inte en bra chef om man missar nåt sånt bara för att man ”inte hade tid” och var ”stressad”. För stressad för att befodra dina egna medarbetare? Nej, det är banne mig inte ett skäl.

Nu hoppas vi på förändring och förbättring.

 

God fortsättning

Written by Eponine on januari 16th, 2012

2012 forsätter att visa sig vara ett lovande år. Nu har jag ännu fler dejter i februari med rekryterare, och det dyker upp fler och fler jobb inom min industri. Hoppet är inte förlorat! Mina snälla vänner därhemma (främst S och hennes syster, som båda jobbar på Göteborgsprofilerade företag) har mailat över jobbtips, förslag på folk jag borde försöka träffa, personliga kontakter etc. Ni är guld värda!

Jag, David, Vivi och Mark fortsätter att ha det bra ihop i vårt lilla kollektivliv hemma hos oss. Tråkigt nog är vår pool stängd för underhåll just precis samma vecka som Vivi och Mark är här, men de har klarat sig bra utan pool-liv hittills. Vi har brunchat, promenerat på stranden, Vivi och Mark har varit i Al Ain och på Aquaventure och vi har käkat middag ihop nästan varje kväll. Ikväll ska de dock ut på middag med kompisar så jag och David är hemma allena. Men det gör inte så mycket, jag är ganska trött efter dålig sömn ett tag så jag kör gärna på en tidig kväll och hoppas på tio timmar nånting att ladda sovbatterierna med.

På onsdag ska jag till Doha i Qatar över dagen för att hålla i en site visit åt en klient. Det är ett färdigt bygge som ska inspekteras så det behövs gudskelov inga bygghattar eller stålhättor den här gången, som annars är brukligt. Skönt. Det blir så svettigt i värmen! Minns fortfarande när jag knallade runt operahuset i Muscat i bygghatt utan vatten förra året och nästan svimmade. Usch. Men då var det iof. runt 45 grader också.

Annars är jag totalfokuserad på min hemresa. Tänkte sticka iväg till helgen och shoppa lite nödvändigheter inför resan. Jag hoppas verkligen min mor, som nyss har flyttat, har ordning på mina vinterskor för det vill jag helst inte köpa nya – de används ju max 1-2 veckor om året. Däremot måste jag komplettera med lite andra vinterprylar, typ sockar, tights, vantar och sånt. Det känns lite konstigt faktiskt – här nere i 25-gradig, skön värme känns det kalla vintervädret i norra Europa väldigt långt borta. Men om ca 8 dagar kommer köldchocken vare sig jag har på mig sockar eller inte… bäst att vara förberedd!

 

Good stuff!

Written by Eponine on januari 12th, 2012

Har nästan fått till en intervju nu, en av personerna som hörde av sig igår vill diskutera en av mina ansökningar. Kul! Det ska bli spännande… min första intervju på svenska.

Imorse anlände Vivi och Mark, som nu är installerade hemma hos oss i vårt gästrum. Det är alltid så kul att träffa dem, de är båda två så otroligt positiva och glada jämt. Sånt smittar av sig!

Imorgon ska vi bruncha – det blir den första brunchen i år för vår del, dock var det ju bara två veckor sedan vi brunchade med mamma, H och lillebror. Men jag tackar i stort sett aldrig nej till en brunch. Älskar konceptet; att äta god mat (vad sägs om lite grillad hummer, några ostron, en god stek eller kanske lite kinesiskt ankbröst?), dricka champagne och goda drinkar och umgås i solen mellan 12.30-16.30 en helt vanlig fredag. Lite bakgrundsmusik och vacker utsikt på det också. What’s not to love?

Livet känns ändå ganska bra just nu. Jag kan verkligen inte klaga. Förvisso är jag inte hemflyttad ännu, men jag känner att förändringens vindar blåser och bara det gör mig glad. Jag har så mycket att se fram emot också – inte bara att hänga med Vivi och Mark i en vecka, utan även den stundande London-resan, Sverige-resan, roliga förändringar på jobbet och fler roliga besök framåt våren. Gött mos!

 

Det blir till att packa ett par kostymer…

Written by Eponine on januari 11th, 2012

Det funkade att be på sina bara knän – nu har jag hört av inte mindre än två nyckelpersoner inom min industri, som jag sökt kontakt med och som nu bekräftat att de vill ses hemma i Götet i februari. Wow! Från ingenting på nästan ett halvår till två jättebra chanser på en och samma dag!

Det är inga jobbintervjuer, men det gör mig inget. Allt jag är ute efter i det här stadiet är att träffa människor personligen och knyta kontakter inom min industri. Lyckas jag ge ett gott intryck i verkliga livet tror jag hälften är vunnet i jobbsökarprocessen, för då blir jag plötsligt mer än lite märkliga erfarenheter från utlandet på ett papper. Förhoppningsvis kan jag visa dem att jag vet vad jag snackar om, bristen på erfarenhet i Sverige till trots. Hurra!

Jag ska dessutom hålla ett litet föredrag för styrelsen hos en fastighetsförvaltningsfirma när jag är hemma. Det blir ett mindre föredrag om mina erfarenheter i Mellanöstern samt förvaltningen av världens högsta byggnad, och lite anekdoter och problemställning kring det. Självklart gör jag det gratis – vinsten för mig är ju att få träffa duktiga människor inom min industri och förhoppningsvis få chansen att prata lite med dem och utbyta erfarenheter.

Härligt, nu känns det mycket bättre helt plötsligt!

 

Böner till hemflyttningsguden

Written by Eponine on januari 11th, 2012

Både jag och David är verkligen superredo för att flytta hem nu. Vi är färdiga med Dubai och all vår energi under 2012 kommer därför att gå till att försöka få till en flytt.

Jag har sökt ett tiotal jobb sedan hösten 2011. Alla har varit chefspositioner inom min industri, fastighetsförvaltning, och baserade i Göteborg. Jag har inte sökt allt som finns utan har försökt sikta in mig på tjänster jag verkligen är intresserad av och där jag har mycket erfarenhet av liknande arbetsuppgifter, eftersom jag helst vill ha något där jag kan trivas och utvecklas på lång sikt, inte bara ”ett jobb” för sakens skull. Men jag har inte direkt haft någon framgång hittills. Jag har ju självklart räknat med att det inte skulle bli lätt eftersom jag inte har någon arbetslivserfarenhet från Sverige, men jag trodde ändå att jag skulle få lite mer respons än vad jag fått.

Inte en enda arbetsgivare har återkommit för att berätta att jag inte blivit utvald. Istället har jag inte hört av dem och sedan jagat rätt på någon ansvarig själv och bett om feedback. I ungefär hälften av fallen verkar de inte ha läst min CV, eftersom de ger mig skäl som ”vi ville ha någon med erfarenhet från byggbranschen” (jag jobbar inom byggbranschen sedan 4,5 år tillbaka), ”vi ville ha någon som har erfarenhet av att förvalta bostäder” (jag förvaltade ju bara 46,000 bostäder i mitt f.d. jobb) etc. Allt står tydligt på min CV.

Med resten av ansökningarna får jag antingen väldigt icke-specifika svar som t.ex. ”det är inte så att vi valt bort dig, bara att vi gått vidare med andra sökande just nu” eller ”du har en väldigt intressant profil och vi ska återkomma till dig”, eller så får jag ingen respons alls.

Så jag befinner mig nu i en situation där jag inte lyckats med någon ansökan men inte heller vet varför. Jag är van vid att man får relevant feedback på sin ansökan av typen ”du har inte tillräckligt med erfarenhet av X”, men man kanske inte ger sådan feedback i Sverige? Frågar jag efter något som inte existerar?

Hur som helst så är jag lite förvirrad. Ingen har sagt till mig att jag inte kommit vidare för att jag inte har tillräckligt med erfarenhet från Sverige. Men jag anar ändå att det i 9 fall av 10 är problemet, för kompetens och erfarenhet har jag ju. Jag förstår att det kanske är svårt att placera mig och utvärdera hur relevant min erfarenhet är eftersom svenska arbetsgivare inte känner till mina arbetsgivare. Jag har försökt förbättra det hela genom att namnge referenser som de gärna får kontakta, men det har inte heller hjälpt.

Ja, hur jag ska få ett arbete i Göteborg är ett mysterium. Jag har försökt boka in möten med nyckelpersoner som jobbar med rekrytering av folk inom min industri (eftersom jag ju reser hem till Götet snart), men även där har jag fått antingen ingen respons alls eller generalla svar som ”du har en intressant profil, vi kontaktar dig när vi får in en relevant förfrågan” typ.

Ett arbete hemma i Götet känns längre bort än någonsin. Jag vet faktiskt inte alls hur jag ska bryta mig igenom barriären och landa i ankdammen, och om jag nånsin kommer att lyckas. Deppigt!

 

Brunch dan innan nyårsafton

Written by Eponine on januari 10th, 2012

 

Nytt år, nya tag!

Written by Eponine on januari 9th, 2012

Förlåt frånvaron, mina vänner. Det nya året började tillsammans med min man, mamma och bror (och mammas sambo såklart) så jag har helt enkelt haft annat för mig. Ibland måste man prioritera verkligheten.

Jag har också haft lite funderingar på att stänga ner bloggen. Inspirationen tryter och alla vänner och kontakter jag fått genom bloggen till trots, så känner jag att utbytet av att blogga inte är detsamma längre. Men jag har bestämt mig för att fortsätta ett tag till. Hur länge vet jag inte, men antagligen tills det inte känns roligt längre.

2011 var fyllt med både glädje och sorg för mig. Roligast var naturligtvis att jag och David gifte oss och blev så nöjda med vårt bröllop (och att alla våra gäster verkade ha haft så kul!). Jag fick en kusindotter till och åkte på smekmånad till Zanzibar, vilket var superhärligt och gav mersmak för Afrika.

Sorg blev det också. Mormor dog i början av året. Hon mådde inte bra mot slutet och även om ingen ville att hon skulle dö, så var det skönt att hon äntligen slapp lida mer. Jag var glad att jag kunde åka hem över helgen för att närvara på hennes begravningsceremoni i Backa Kyrka. När jag åker hem till Sverige nästa gång ska jag besöka hennes grav. Hon är begraven tillsammans med min morfar nere i Småland.

Mot slutet av året dog även Davids morbror efter en ganska lång och utdragen kamp mot cancer. Han begravdes ett par dagar efter jul.

2012 har börjat bra, utan sorg hittills. Min bror är fortfarande här, vilket är kul. På torsdag dyker Vivi och Mark upp, vilket också ska bli jättekul. Det händer bra saker på jobbet (ska skriva mer om det i ett annat inlägg) och jag har bokat biljetter hem till Sverige i slutet på januari. Dock flyger jag till London i stort sett det första jag gör när jag landar i Sverige, för en weekend ihop med bästa S, vilket jag verkligen ser fram emot. Londonresan efterföljs av nästan två veckor i Göteborg ihop med min familj och mina vänner. Det ska bli fantastiskt!

Jag ser mycket fram emot resten av året också. Förhoppningsvis blir detta året då jag flyttar hem till Göteborg för gott. Det blir inte lätt att försöka koordinera ett arbete och en bostad, men jag har borjat söka jobb och jag och David är fullt beredda på att leva i olika länder ett tag och göra allt annat som krävs för att vi ska få till en hemflytt nån gång under året.

Ja, 2012 kommer bli ett superår, det känner jag på mig!

 

Gott nytt år!

Written by Eponine on januari 1st, 2012

 

 

Switch to our mobile site